Den där Angie

Ja men se på fan! Ett till inlägg, utan 1 månad emellan.
Känns ju faktiskt skönt att skriva av sig, även om mycket inte skrivs här. Man funderar ju på hur mycket man egentligen vill skriva, hur mycket man kan skriva. Alla kan ju läsa. Låsa bloggen vet jag inte om jag vill, fast det slutar nog med det ändå till slut.

Idag är det en..Hmm, inte bra dag men inte dålig heller. Nånstans mittemellan.
Har alldeles för mycket tankar för mitt eget bästa. Negativa tankar. Förstår inte att det kan vara så svårt att se saker och ting positivt?
Pissigt väder idag är det också, regn och blåst. Annars hade en promenad för att rensa huvudet lite vart skönt.
Isch, detta kalla höstväder gör det verkligen inte lätt för den med ledproblem. Ont ont ont varje dag.

Nej vet ni vad..Jag tycker ni kan kludda en kommentar om ni vill ha lösen sen när jag låser bloggen. Känns som jag inte kan skriva riktigt det jag vill just nu. Så kludda på!

Hur länge sedan var det inte man skrev här nu då? Över 1 månad sen.
Har inte haft ork eller lust att ta tag i det. Händer för mycket saker just nu, och inte är det bra saker heller.
Men jag lever, även om det många dagar känns som nätt och jämt.
Jag kan inte förstå hur det kunde sluta så här? Hur kunde mitt liv gå så åt skogen?
Det finns inte många glädjeämnen i vardagen. Mina barn, självklart. J också, även om vi haft det tufft ett tag.
Men sen då?

Nej usch..
Har iaf kluddat ner nån rad så jag har visat ett livstecken. Nu blir det duschen, sen sjukan.
För där har jag ju aldrig varit..

Fortfarande sjuk, och det är irriterande som fan.
Att det är snorkallt ute gör det inte bättre heller. Hej då sommaren, välkommen hösten, så känns det!

Har inte hänt mycket här under helgen hittills.
Åkte till farmor igår eftermiddag och blev kvar där nån timme. J tyckte det var långt att åka och att dom bodde mitt ute i ingenstans. Mm, för precis så är det! 1 timme med bil, rätt ut i skogen. Himla mysigt där iaf och vi blev bjudna på god mat och underbar fika!

Idag fick vi hem Leon. Så det har vart lugnt här. 2 promenader med alla barn. Kallt som satan ute som sagt, så jag hade hellre spenderat dagen under ett varmt täcke. Men barnen bryr sig ju inte, att morsan fryser liksom!

Imorgon blir det nog lugnt igen. Regnar gör det nu med så det förvånar mig inte om det fortsätter imorgon. Jag har varken regnkläder eller stövlar åt barnen här. Vem trodde det skulle behövas med tanke på värmen som var? Men en liten kul grej händer imorgon iaf!
Vi ska vara fosterfamilj åt 3 små kattungar tills dess att dom är redo att flytta till nytt hem, alltså vid 12 veckor. Och dom små liven kommer imorgon! Kan bli intressant, småtjejerna är överlyckliga! Undra hur man ska kunna förklara för dom att dom bara ska bo här ett litet tag...? Men som J sa, nån sate fastnar man säkert för och behåller!

Nej, krypa ner i sängen, eller ja på madrassen på golvet för min del, och försöka sova lite kanske?
Oskönt med madrass, men med J och Leon i samma rum går det fan inte att sova. Märks att det är far och son iaf, för som dom där två bökar och grisar i sängen så kan det inte finnas nå tvivel! Helt omöjligt att sova med dom..Så det blir madrass ett tag framöver. Men that's life! Jag får sova iaf (^^

Varför är det så, att när man har semester så är det nästan alltid dåligt väder och nästan alltid blir man sjuk?
Sen jag gick på semester så har det inte vart bra väder alls. Tokkvavt, molnigt och blåsigt blandat med liiite regn.
Tack för all sol! Hmpf..
Och ja sjuk är jag ju med.
Som tidigare skrivet spenderades ju halva natten med att ligga vaken och hosta. Nu är jag toktäppt i näsan och har feber med. Suck!
Som tur är har jag en snäll sambo som offrar sig och går till Statoil för att köpa frukt och godis. Förkylningscravings!

Imorgon är det lite äventyr inplanerat också. Hoppas jag mår bättre då.
Min farmor fyller 70 år så det ska firas. Hon bor mitt ute i skogen, mitt i ingenstans. Ett äventyr i sig att bara hitta dit! Barnen ser fram emot det, dom vet att det finns massvis med smultron där, haha. Sen är ju kalas alltid förknippat med tårta! Dom är som sin mamma, skulle kunna klämma en tårta helt själv.. (^^

Godmorgon, eller nånting liknande.
För min del, inte god.

Hostade som en tok inatt, var in på toa 3 ggr och hostade så jäkligt att jag i stort sett spydde. Mindre kul.
Sista gången jag tittade på klockan var hon 03:30, sen vaknade barnen vid 07:00.
Jag är INTE pigg.
J ligger fortfarande och sover. Inte helt utan att jag blir lite avis, och faktiskt lite småsur..För ni vet ju att jag är en riktig bitterfitta som gärna surar så fort tillfälle finns!

Igår kom iaf J's bror T med sambo hit till Viken för att hälsa på. Hann hälsa lite snabbt innan dom kidnappade J och drog in till IKEA. Jag ville också! Men jag fick snällt stanna hemma. Synd om mig.
Under tiden så hann jag sätta upp 4 tavlor, en vägghylla och 2 väggamplar. Yay me!
Flyttade t.o.m på vitrinskåpet som är fullt med glas helt själv, det ni! Superwoman!

När barnen somnat och J kommit hem igen så kom mamma och hämtade mig. Hon skulle hälsa på moster och lämnade av mig hos Malin samtidigt så att jag kunde färga håret. Äntligen! Min utväxt var inte att leka med.
Så nu är jag mörk och fin igen! (^^

Jaaa och natten känner ni ju redan till.
Så får helt enkelt se vad dagen har att bjuda på.
Vi hade ju hoppats på fint väder så det kunde bli bad och minigolf i Högbo. Men än kan det ju spricka upp, klockan är ju, tyvärr, inte mycket..

Den här veckan ska det jobbas kväll, 17-21.
Skööönt med sovmorgon, men idag blev det då inte så.
Tror klockan var strax efter 02 när vi gick upp och la oss. Vod 06 buffade jag på J som låg och snarkade mig i örat. Han blev sur och la sig på soffan uppe.

Ja men förlåt mig för att jag inte ville bli snarkad i örat, ber så mycket om ursäkt söt

Kunde därefter inte somna om, sen skulle barnen ändå upp vid 07 för att lämnas på dagis. Pappa-vecka nu, då är det dagis som gäller.
Jaa, och nu sitter jag här som sagt. Jävulskt ont i magen, kan inte somna om, och massa dryga Sandvikenhusare utanför som kör allt dom kan med gräsklippare och allt annat som låter illa.
Tycker inte om magontet..Hållt i sig ett tag nu.
Blir väl säkert inte bättre av att jag dricker sånt som jag brukar få ont i magen av hela dagar heller..
På jobbet tex, kaffe och varm choklad. Får ont av båda. Här hemma, juice. Får ont av det med.
Men, men..Är huvudet dumt får kroppen lida!

Hm, nu är katten på lådan hör jag. Rensa där då!
Och nej vi har inte skaffat katt, vi är kattvakter ")

Satte mig här och tyckte jag hade massor att skriva, men när jag sen väl skulle börja så hände ingenting.

Jag har förbaskat ont för tillfället och funderar på att ta mina smärtstillande, men vill samtidigt inte.
Igår var jag sängliggandes mestadels av dagen, idag har jag legat på en madrass framför tv:n större delen av dagen.
En sväng tillbringade jag ute på en filt i solen också, faktiskt.
Men jag har liksom inte orken, eller lusten, till att ta mig upp. Allt gör ont och är jobbigt. Kroppen är dum och tankarna är för många.
Hoppas det vänder snart, för så här kan man ju inte ha det.

Har plågat mig igenom fotboll här på kvällen med. Kära J får damp på mina dumma frågor, men det får han stå ut med om han envisas med att titta på fotboll när jag är hemma! :P
Jag menar, det finns ju så mycket annat, roligt, att titta på!
Snart ska vi kika på film är det tänkt, bara J kan slita sig från nån kass rulle som går på tv:n.

Jag måste fan vara världsbäst på att klaga tror jag! Eller vad tror ni?
That's my thing! ;)

Nu var det verkligen en evighet sedan jag skrev något.
Jag har helt enkelt inte haft lust alls, överhuvudtaget.
Men så kan det bli ibland!

Har väl inte hänt något särskilt under den här tiden.
Jag har fått jobb iaf, inne i Gävle. Arbetar som försäkringsförmedlare. Låter så mycket häftigare än vad det är, haha!
Så dagarna rullar på med arbete, hem till barnen och mysa lite snabbt innan det är läggdags. Hinns ju inte med mycket, men sånt är livet som arbetande mamma.

Har även haft några turer till sjukhuset, då jag mått riktigt skit på sistone. Har rasat i vikt, 7 kilo (!) vilket är jävligt mycket på min redan smala kropp, yrsel, illamående, kissat blod och jaa allmänt piss.
Fått lämna massa prover men inte fått nåt konstaterat mer än att jag har panikångest och depression. Vilket jag redan visste iofs. Men sen var det ju inge mer med det, fick bara ett telefonsamtal från läkaren, "Proverna ser bra ut hittills men du har panikångest och depression, så nu vet du det". Inget mer. Jaha...?

Tiden framöver ser inte ut att bli bättre heller pga vissa saker som händer just för tillfället. Inget jag tänker tala om, men för er vänner som läser, om ni nu fortfarande kikar in, så kan ni vara beredda på att jag nog kommer att bli osynlig ett tag framöver. Ni riktigt nära vänner kommer säkerligen att få reda på orsaken så småningom, men än så länge så får ni nöja er med detta. Vill iaf förvarna för kommer inte orka sitta och svara på sms och mejl sen om vart jag tagit vägen.

Jaaa, och som ni ser så fortsätter jag att gnälla här också, hahah! Men det är ju faktiskt mest därför jag skriver. För min egen skull, för att få skriva av mig.

Nej, nu ska jag mysa lite med barnen innan det är läggdags för dom.
Sedan kommer älskade Dennis förbi och kikar på skräckfilm med mig, då J inte är hemma under helgen.

Men alltså allvarligt?
Det här är MIN blogg, jag skriver VAD JAG VILL!
Passar det inte så behöver du inte läsa, sluta gnäll nu..



Lördag idag, jag är ensam hemma och har pisstråkigt.
Finns inte ett skit att göra..Eller ja det finns det säkert, men då finns inte pengarna till det istället..
Gah!!
Men jaja..Man kan väl inte ha kul jämt..
Lite trist dock att det här är sista helgen på ett bra tag att göra nånting på..
Nästa helg kommer barnen, då är det dom som gäller till 100%, helgen därefter har jag dom igen fast det inte är min helg egentligen. Pappa deras ska bort. Ja och helgen efter det då är det ju min helg igen!
Nu kanske det verkar som att jag klagar på att ha barnen, men så är det absolut inte!
Jag tycker bara det är viktigt med egentid ibland, och jag vägrar skaffa barnvakt åt tjejerna när jag ändå bara har dom varannan vecka. Jag missar halva deras liv, då tänker jag då inte lämna bort dom när jag väl har dom!


Nää, vad fan ska man hitta på? Jag verkligen HATAR att vara ensam..*muttrar*

Hahahahahah!

Jag visste det!!! :P

Ja vad ska man säga...*fnissar*

Iaf, idag har det vart lite sjukstuga här. Legat nerbäddad framför tv:n nästan hela dagen. Sprungit till tvättstugan 2 svängar och diskat har man också gjort, trots brist på ork.

Men imorgon, då är det jobbintervju!!

Och just ja, väntar ju pengar från soc som skulle hjälpa mig med hyran som skulle betalas i mars. Har ju fortfarande inte fått nå pengar därifrån.
Ringt och frågat tidigare vad som händer. Svaret då lät:

- Din handläggare är på semester så hon har inte kunnat ta tag i ärendet.

Så bra! Hmpf..

Nu har jag fått veta att dom tappat bort mina papper, så jag lär börja om med allt!
Ännu mer jippie!

Ibland känns det som att sånt här endast kan hända mig, haha!
Åh suck..

Jeje, ny dag nya tag imorgon!

Alltså, läs inte om det inte passar.
Jag bloggar inte för din skull, utan för min egen.
Stör du dig på det jag skriver, så läs inte då?
Svårare än så är det väl inte.
Jag skriver om precis VAD JAG VILL i MIN blogg!
Varför ska jag behöva anpassa mina inlägg efter det du vill läsa? Finns väl säkert massa andra bloggar som skriver om det du är ute efter, så läs det istället.
Så fortsätter jag att GNÄLLA i min. För som sagt, det är för min egen skull jag skriver..

Ser du, nu gnällde jag lite till!!
Jag är en riktig bitterfitta ja!
*fnissar*

Oj men jösses!
Här har vi inte vart aktiva!!

Jag lever iaf.
Lederna är dock värre än nånsin och pengarna rullar INTE in.
Men på torsdag har jag en jobbintervju iaf!
Bara att hålla tummarna!

Vi börjar komma in riktigt bra i sambolunket och livet med 3 barn.
Skillnaden på att ha 2 och 3 barn är inte så stor. Nästan så det är lättare när man är ensam med alla 3, faktiskt!
Jag gillar barn, glädjen i livet, och ser gärna att jag får 1-2 till egna!
Finns det nåt mysigare än att vara gravid, nåt mäktigare än att föda, nån kärlek som är större än den till sina barn?
Nej, det gör det faktiskt inte.

Jaa, jag är inte duktig på att uppdatera just nu som sagt.
Mycket beror på vädret, vem vill sitta vid datorn när det är fint ute?
Mycket beror på tidsbrist, vem har TID att sitta vid datorn med 3 barn och en lägenhet att ta hand om?
Och mycket beror på hur jag mår just nu, har absolut INGEN lust, när jag mår som jag gör för tillfället.

Men det får ni helt enkelt stå ut med :)

Vad är det med mig?
Varför mår jag såhär?

Kika på DET HÄR och jaa, allt stämmer..
Pricken över i.

Orka! Va fan, kan man aldrig få må bra? Så less på allt, så less på att må skit, att ha ont, att inte ha nå pengar, bråkiga ungar, ja det mesta i livet just för tillfället!! Argh!
Just för tillfället vill jag bara gömma mig under täcket och aldrig mer komma fram.

Förlåt Joakim för att jag är världens tråkigaste och grinigaste person just nu..

1:a maj, tänk så fort tiden går! Snart är det sommar!
Men idag ser det dock ut att bli regn..

Sista april spenderades med älskade Dennis.
Vi träffades ca 13:00, gick ner på stan och lunchade tillsammans, jag, Dennis och mina små monster.
Sen tog vi en långpromenad. Gick längs pensionärsstigen, så himla mysigt att gå i skogen på våren när fåglarna kvittrar, det finns vårblommor överallt osv.
Vi var hemma igen ca 16:00. Väntade in Jocke och Leon som var och handlade hem lite inför kvällsmaten.
Det skulle grillas, men det slutade inte så.
Jag gjorde iaf hemmagjorda klyftisar, fläskfilé till det och fetaostsallad. Gott var det! Jocke och Leon åt dock inte, dom gick hem till Jockes mamma.
Ja sen var det bara att natta barn. Jag hade lätt kunnat lägga mig för att sova tillsammans med barnen, var så slut i kropp och huvud på kvällen. Är ju som sagt mitt uppe i nån depp-period, men det var så skönt att spendera hela dagen med Dennis och få tänka på lite annat och bara kunna prata av sig massor.
Älskar dig Dennis!

Imorse när jag vaknade så hade Evelina gjort i blöjan, lös i magen var hon med..Det slutade mindre bra..Hon hade sprungit runt i sitt rum, Emilias rum, hallen, badrummet och vårat sovrum och allt innehåll från blöjan hade runnit ut överallt..Trevligt..Godmorgon liksom! Bara att städa.

Jocke drog iväg på fotboll strax efter 9 så jag är ensam hemma med alla 3 barnen nu. Går väl sisådär.
Evelina känner sig hotad av Leon och blir rätt ledsen när jag gör något med honom, men det är bara att försöka inkludera henne i allt jag gör. Hon får hjälpa till och byta blöja, sitta bredvid vid matning, hjälpa till med kläderna osv. Då går det lite bättre.

Vid halv 2 ca ska vi klä på oss och traska hem till Linda och Hugo! Dom har flyttat så det ska bli inspektion av nya lyan :) Ska bli hur kul som helst, gillar den tjejen! Snacka lite skit och sörpla kaffe, perfekt!

Det fina vårvädret håller i sig, med ett litet break för regn igår kväll/natt. Men fast det var regn i luften så var det hur varmt och skönt som helst ute och jag riktigt njöt under promenaderna till och från dagis.

I vanliga fall när våren är på G och blommorna börjar blomma, fåglarna kvittrar och man njuter av att vara ute, då mår jag hur bra som helst.
I år är det annorlunda.
För första gången på flera år så är mina leder i ett riktigt miserabelt skick. Det var länge sedan jag var så här dålig..Sist var under min tid på ICA Kvantum..Då blev jag sjukskriven i 7 månader..
Så jäkla deprimerande! Orkar knappt med mig själv för tillfället. Helst av allt hade jag inte ens velat kliva upp ur sängen, utan bara ligga nerbäddad riktigt varmt.
Men nu funkar det ju inte riktigt så. Vardagen med barn och allt därtill måste ju fungera, oavsett om jag mår förjävligt.

Usch..Just för tillfället så vill jag bara ge upp, för jag orkar fan inte mer.

Nu var det ett tag sen igen.
Duktig på det här, att "glömma" bort bloggen.

Vet inte riktigt vad jag hamnat i för "hål" just nu. Inte riktigt ett svart hål, grått kanske..?
Depp light.

Senaste tiden har jag haft så förbannat ont i lederna, varje dag har vart en plåga och många ggr har jag bara velat lägga mig ner och dö.
Nu funkar det ju inte riktigt så, men ibland vill jag bara ge upp. Det känns så värdelöst alltihopa. Jag har stått ut med den här smärtan i över 10 år, och att veta att det är så här jag kommer att ha det för resten av mitt liv det är så deprimerande så det finns inte. Det är lång tid kvar av mitt liv, en himla massa år!
Hur sjutton ska man orka stå ut?

Sjukgymnasten ringde idag och gav mig en tid nästa vecka för bedömning. Men vad spelar det för roll, jag har varit på massor av bedömningar men står fortfarande och stampar på samma ställe.
Ja jag vet att jag är väldigt negativ just nu, men är det så konstigt då att man tappar hoppet ibland?
Efter att ha levt med diagnosen i över 10 år, har dom fortfarande inte kommit fram till nån medicin som hjälper mig, fortfarande har dom inte gett mig nån behandling som hjälper.
Det händer ju inget!

Jag vill inte leva mitt liv så här, jag vill inte behöva stå ut med daglig smärta för resten av mitt liv.
Och det är ju faktiskt inte bara jag som drabbas. Smärtan är det bara jag som känner, men dom som bor med mig, dom drabbas dom med. Jag blir deprimerad, låg och off, snäsig och lättirriterad, orkeslös och jag vette fan allt. Allt det får mina nära och kära stå ut med.

Min pappa fick frågan "Vad är det värsta med att leva med nån som har den här diagnosen?", en gång när vi var hos en terapeut tillsammans. Ja vi fick gå i terapi en sväng pga sjukdomen.
Min pappa svarade, att det värsta var att inte veta hur jobbigt jag hade det egentligen, hur dåligt jag egentligen mådde, hur ont det faktiskt gjorde, och sen inte kunna göra något.
Och jaa..Det går faktiskt inte att sätta sig in i en liknande situation, om man inte lider av sjukdomen själv.
Jag kan omöjligt förklara hur det känns..

Idag för 2 år sedan så låg jag på förlossningen med en nyfödd liten Evelina i famnen.
Hon föddes kl. 09:26 den 18 april 2008.
Helena var den första att se henne, då vi mötte henne i korridoren mellan förlossningen och BB vid 15:00-tiden.

Förlossningen med Evelina gick snabbare, men var smärtsammare.

Värkarna började på morgonen vid 08:00. Fredrik stannade hemma från jobbet och vi var på helspänn allihopa.
Vid 12:00 la värkarna plötsligt av, inget mera hände på flera timmar.
Vi var så besvikna, hade redan gått över tiden med 6 dagar och jag var trött på att vara gravid.
Vi bestämde oss för att försöka få igång värkarna igen, ingen vila inför förlossningen här inte!
Det sprangs i trappor, det togs raska promenader och tillslut var jag så sur så jag gick ut och klippte ner häcken utanför och rensade den. Det hjälpte!
Vid 22:00 startade värkarna igen. Tror klockan var vid midnatt ca när vi ringde mamma och sa åt henne att komma över och passa Emilia, då var värkarna så pass jobbiga.
Väl inne på förlossningen kom nästa besvikelse. Jag var inte alls så öppen, ca 3 cm, och värkarna jag hade var egentligen inte värkar. Men vi fick stanna kvar ändå och jag la mig för att vila.
Allt gick långsamt och jag bad om ryggmärgsbedövningen då bm sa att det här kunde ta tid. Orkade inte ligga och ha ont hur länge som helst, även om jag helst hade velat klara mig utan bedövningen.
Fredrik var trött och la sig för att vila och jag rasslade mig in på toaletten med alla slangar till dropp och ryggmärgsbedövningen.
Väl inne på toa kände  jag plötsligt att faaan vad det började trycka på, jag måste krysta!
Ropade på Fredrik, för jag tog mig inte ens upp från toalettstolen själv. Paniken började komma över mig när han aldrig kom, hade han somnat redan?!
Började göra mig redo för att föda på toaletten helt själv när Fredrik plötsligt knackade på dörren. Han tyckte att det tog lite lång tid, haha.
Rasslade mig ut och bad honom hämta bm. Han kom tillbaka efter ett tag, själv. Han hade fått till svar från bm att "Nej det är lång tid kvar, och vi har ronden nu, vi kommer och tittar till er när vi är klara."
Jaha!?
Jag hade riktigt ont nu och jag ville inget annat än att krysta, så jag halvskrek åt Fredrik att hämta bm NU för jag ska föda!
Han sprang iväg, och kom tillbaka med bm som lunkade efter och såg måttligt road ut. Hon gjorde en undersökning för att se hur öppen jag var och insåg att shit jag skulle verkligen föda!
Då vart det fart på avdelningen, folk kom från alla håll. Dom hade ju inget förberett än!
När jag äntligen fick börja krysta tog det endast 6 minuter, sen var Evelina ute, 51 cm lång och 3224 g tung.
Barnläkaren kom in och skrattade och frågade om personalen hann med och gratulerade oss.
Jag mådde jättebra efteråt och var uppe och rörde på mig rätt snabbt och obehindrat. Amningen funkade bra men jag valde att stanna en natt för säkerhets skull medans Fredrik åkte hem till Emilia.

Underbara barn!
<3

Gaah..
Det här med pengar, det kan verkligen driva en till vansinne..!
Väntat på a-kassan nu i 2 månader, händer nada.
Fick gå till soc med förra månadens räkningar, men har inte fått ett öre därifrån än heller.
Kul jul..
Får inte jag mina a-kassepengar snart så kommer jag inte att kunna ha mina barn hemma hos oss alls förrens pengarna dimper in..!
Hur spännande låter det då?
Leon har inte vart här heller av samma anledning..
Skitgrejer!

Tycker så synd om Joakim och är livrädd för att han ska ledsna.
Jag menar hur kul kan det vara att gå från att ha rätt okej med pengar varje månad, till att flytta ihop med en tjej vars ekonomi strular som fan för tillfället, och så blir han helt utan pengar helt plötsligt!?

Kan man inte bara få vinna nån miljon på lotto, utan att köpa själva lotten eller så..

Det är fan riktigt jävla deprimerande att vara utan pengar..!!

Godmorgon på er!

Jag är riktigt trött idag..Sov så himla oroligt inatt. Vred och vände på mig, vaknade till och från.
Så stor gäsp idag!

Traskade iväg till dagis med barnen kvart i 9.
Är ju en bit att gå nu, tar välan 25-30 minuter, iaf med barnen.
Men det är det värt, skulle aldrig byta dagis! Så nöjd med Solgården. Bästa dagiset!

Blidde rask promenad hem igen, men tusan vad ont i fötterna jag har! Börjat få skavsår av favvoskorna, som jag aldrig fått skavsår av förr..Typan..!
Gjorde väl kanske inte saken bättre att jag bestämde mig för att försöka gå ut mina high heels lite här hemma igår kväll.. (^^

Undra vad dagen har att bjuda på då. Ingen sol idag, men skönt ute iaf.

Hoppas på massa mys ikväll när barnen sover iaf.
Jag och Joakim firar 6 månader tillsammans idag! <3


Bild lånad från Google

Vissa dagar kan man vakna upp på morgonen och känna att den här dagen kommer inte att vara nå bra.
Den känslan vaknade jag med imorse och jag hade väl rätt också.

Huvudvärk som sprängt nästan hela dagen.
Förbannat ont i ryggen som gjort mig halvt handikappad.
Så en massa annat mojs som drog ner min dag massa men som jag inte tänker ta upp här.
Lite privatliv lär man ju ha!

Tur iaf att jag har Joakimen som stöttar och tröstar, även om den stackarn får stå ut med mycket gnäll och skäll från min sida när jag har såna här perioder.

Utvecklingssamtal på dagis idag, Emilias avdelning.
Allt gick bra och dagis hade bara bra saker att säga om Emilia.
Skryt skryt, men dom har aldrig sagt minsta lilla negativa om Emilia, bara massa positivt och dom har alltid varit så imponerade av henne då hon är så klok för sin ålder (^^
Pratade en lång stund med Fredrik i telefon nu på eftermiddagen så han också skulle veta vad som sas.
Känns bra att vi har en rätt bra relation till varann nu och kan prata och komma överens ordentligt när det gäller barnen.
Det är viktigt, när det blir som det blir och man separerar.

Snart dags för kvällsmat.
Blir bara jag och flickorna som äter ikväll då herr'n i huset är iväg och tränar gånger 2. Han kommer nog inte hem förrens om ca 4 timmar. Hoppas jag håller mig vaken...! Rätt slut i kropp och knopp efter den här dagen..