Den där Angie

Ja men se på fan! Ett till inlägg, utan 1 månad emellan.
Känns ju faktiskt skönt att skriva av sig, även om mycket inte skrivs här. Man funderar ju på hur mycket man egentligen vill skriva, hur mycket man kan skriva. Alla kan ju läsa. Låsa bloggen vet jag inte om jag vill, fast det slutar nog med det ändå till slut.

Idag är det en..Hmm, inte bra dag men inte dålig heller. Nånstans mittemellan.
Har alldeles för mycket tankar för mitt eget bästa. Negativa tankar. Förstår inte att det kan vara så svårt att se saker och ting positivt?
Pissigt väder idag är det också, regn och blåst. Annars hade en promenad för att rensa huvudet lite vart skönt.
Isch, detta kalla höstväder gör det verkligen inte lätt för den med ledproblem. Ont ont ont varje dag.

Nej vet ni vad..Jag tycker ni kan kludda en kommentar om ni vill ha lösen sen när jag låser bloggen. Känns som jag inte kan skriva riktigt det jag vill just nu. Så kludda på!

Hur länge sedan var det inte man skrev här nu då? Över 1 månad sen.
Har inte haft ork eller lust att ta tag i det. Händer för mycket saker just nu, och inte är det bra saker heller.
Men jag lever, även om det många dagar känns som nätt och jämt.
Jag kan inte förstå hur det kunde sluta så här? Hur kunde mitt liv gå så åt skogen?
Det finns inte många glädjeämnen i vardagen. Mina barn, självklart. J också, även om vi haft det tufft ett tag.
Men sen då?

Nej usch..
Har iaf kluddat ner nån rad så jag har visat ett livstecken. Nu blir det duschen, sen sjukan.
För där har jag ju aldrig varit..