Den där Angie

Idag för 2 år sedan så låg jag på förlossningen med en nyfödd liten Evelina i famnen.
Hon föddes kl. 09:26 den 18 april 2008.
Helena var den första att se henne, då vi mötte henne i korridoren mellan förlossningen och BB vid 15:00-tiden.

Förlossningen med Evelina gick snabbare, men var smärtsammare.

Värkarna började på morgonen vid 08:00. Fredrik stannade hemma från jobbet och vi var på helspänn allihopa.
Vid 12:00 la värkarna plötsligt av, inget mera hände på flera timmar.
Vi var så besvikna, hade redan gått över tiden med 6 dagar och jag var trött på att vara gravid.
Vi bestämde oss för att försöka få igång värkarna igen, ingen vila inför förlossningen här inte!
Det sprangs i trappor, det togs raska promenader och tillslut var jag så sur så jag gick ut och klippte ner häcken utanför och rensade den. Det hjälpte!
Vid 22:00 startade värkarna igen. Tror klockan var vid midnatt ca när vi ringde mamma och sa åt henne att komma över och passa Emilia, då var värkarna så pass jobbiga.
Väl inne på förlossningen kom nästa besvikelse. Jag var inte alls så öppen, ca 3 cm, och värkarna jag hade var egentligen inte värkar. Men vi fick stanna kvar ändå och jag la mig för att vila.
Allt gick långsamt och jag bad om ryggmärgsbedövningen då bm sa att det här kunde ta tid. Orkade inte ligga och ha ont hur länge som helst, även om jag helst hade velat klara mig utan bedövningen.
Fredrik var trött och la sig för att vila och jag rasslade mig in på toaletten med alla slangar till dropp och ryggmärgsbedövningen.
Väl inne på toa kände  jag plötsligt att faaan vad det började trycka på, jag måste krysta!
Ropade på Fredrik, för jag tog mig inte ens upp från toalettstolen själv. Paniken började komma över mig när han aldrig kom, hade han somnat redan?!
Började göra mig redo för att föda på toaletten helt själv när Fredrik plötsligt knackade på dörren. Han tyckte att det tog lite lång tid, haha.
Rasslade mig ut och bad honom hämta bm. Han kom tillbaka efter ett tag, själv. Han hade fått till svar från bm att "Nej det är lång tid kvar, och vi har ronden nu, vi kommer och tittar till er när vi är klara."
Jaha!?
Jag hade riktigt ont nu och jag ville inget annat än att krysta, så jag halvskrek åt Fredrik att hämta bm NU för jag ska föda!
Han sprang iväg, och kom tillbaka med bm som lunkade efter och såg måttligt road ut. Hon gjorde en undersökning för att se hur öppen jag var och insåg att shit jag skulle verkligen föda!
Då vart det fart på avdelningen, folk kom från alla håll. Dom hade ju inget förberett än!
När jag äntligen fick börja krysta tog det endast 6 minuter, sen var Evelina ute, 51 cm lång och 3224 g tung.
Barnläkaren kom in och skrattade och frågade om personalen hann med och gratulerade oss.
Jag mådde jättebra efteråt och var uppe och rörde på mig rätt snabbt och obehindrat. Amningen funkade bra men jag valde att stanna en natt för säkerhets skull medans Fredrik åkte hem till Emilia.

Underbara barn!
<3